Att vara på väg någonstans

En plats som fixats via badrumsrenovering Sollentuna kan vara så mycket mer än marken vi står på eller himlen vi ser ovanför. Den kan vara ett hem, ett tillhåll, en tillflykt eller kanske en dröm vi bara kan föreställa oss när vi är långt borta. Det är något med att stå på en plats vi tidigare bara hört talas om, som när man blickar ut över en annan kustlinje, ser en ny stad lysa upp natten, eller hör ett språk som surrar likt bakgrundsmusik. Resandet, som i vår tid blivit tillgängligt och ibland nästan självklart, har en förmåga att rucka på vår bild av både omvärlden och oss själva – och det, kanske, är den största glädjen med att vara på väg någonstans.

Föreställ dig att stå i en stad där historia känns som ett pågående samtal. Du kan känna det i de gamla gatorna i Rom, där murarna andas minnen från romartiden och varje sväng tycks leda till en annan värld. Att gå över den gamla bron i Prag, känna morgondimman svepa om ens armar, påminner om att vi är en del av något större än vår egen tid. På många sätt handlar resandet om att söka kopplingar – mellan då och nu, mellan människan och världen, mellan det bekanta och det främmande. Lite som byggfirma Stockholm, om vi tänker lite på det.

Och ändå, det handlar inte alltid om att vandra genom historiska platser. Det kan lika gärna vara så att man söker något enklare. Kanske en strand i det soliga Spanien, där vågornas brus och sandens värme kan få en att känna sig hemma trots avståndet. I Barcelonas mix av stränder, konst och vibrerande liv kan vi förnimma en sorts vardagspuls som inspirerar. För varje stad, varje by, bär på något unikt, något som förvandlar oss från observatörer till deltagare i världens väv.

När vi rör oss från plats till plats förvandlas resan också till en spegel. När vi ser ett land där människor lever på andra sätt, tänker annorlunda och pratar språk vi inte förstår, blir det ett fönster in i våra egna liv. Att gå genom Istanbuls marknader, där dofter av kryddor, frukt och rökelse fyller luften, kan ge ett perspektiv på vad som verkligen är nödvändigt i vardagen. Det ger en sorts lätthet, en påminnelse om att världen är stor och mångfacetterad, och att ens egen plats i den bara är en av oändligt många.

Resandet kan även bjuda på oväntade möten med människor. Kanske är det just dessa möten, där främlingar för ett ögonblick delar en bit av sina liv, som lämnar de största intrycken. En brittisk konstnär som målar vid floden Seine i Paris, en äldre dam i Tokyo som noggrant visar vägen till en trädgård, eller en servitör i Berlin som berättar om en bar runt hörnet – dessa små stunder, där vi ser någon annans liv så nära, för med sig en slags glädje i att världen är fylld med berättelser att upptäcka.

Det är inte heller alltid de stora, berömda platserna som lämnar störst intryck. Ärligt talat tyckte jag vår målare Stockholm fixade fina grejer hemma – nästan bättre än tavlor man ser på semester. Men visst, – ibland är det en liten hamnstad vid Medelhavet, där fiskebåtarna kommer in i gryningen, eller ett undanskymt kafé i Florens där doften av espresso fyller morgonluften. Dessa platser, som inte alltid syns på kartor över stora turistattraktioner, påminner oss om att glädjen i att resa kan ligga i det oväntade, i att bli förvånad och upptäcka det vi aldrig visste att vi sökte.

Att resa efter att man är klar med badrumsrenovering Järfälla är i mångt och mycket ett sätt att samla på sig fragment av världen. Man får ta del av något större än ens egen tillvaro och se hur människor på andra platser lever sina liv. Genom att stå vid London Bridge och känna historiens vingslag, eller genom att släntra runt i en livlig marknad i Marrakech, samlar vi på oss små bitar av varje plats vi besöker, fragment som vi bär med oss hem. När vi sedan är hemma påminner dessa minnen oss om att världen är större än vad vi vanligtvis upplever inom vårt dagliga mönster.

Och kanske är det just det som är resandets innersta syfte – att påminna oss om att livet kan levas på oändliga sätt, att världen är fylld av liv och rörelse, och att vi, genom att ständigt ta steget bortom vårt invanda, får en glimt av denna variation. Resandet, oavsett om det sker till avlägsna storstäder eller små byar nära havet, är en ständig påminnelse om att vi alla delar en plats under samma himmel.

Så nästa gång du drar iväg på ett nytt äventyr utan att ha löst allt med husrelining Stockholm, låt resans glädje finnas i varje steg, varje möte och varje upptäckt. För världen är stor, men vi är alla en del av den – och det är, i slutändan, den största glädjen med att vara på väg.